Udos blogg

BloggflyttDagbok

Posted by Udo Sat, April 09, 2011 13:06:36

Nu har jag bestämt att min blogg flyttar hit:

http://pudeltv.se/udo

Söndag, sommartid och snöDagbok

Posted by Udo Sun, March 27, 2011 18:42:41

Matte börjar bli gammal. Gamla människor vaknar ofta väldigt tidigt på morgonen. Ju äldre de är desto tidigare vaknar de. Även om de är lediga. Trots att klockan skulle ställas fram en timme i natt vaknade hon alldeles för tidigt i morse med. Så fort hon slog upp ögonen vaknade Ninja också. Och var jätteglad som vanligt. Det är nästan som att han egentligen redan är vaken. Och bara ligger och stirrar på matte för att inte missa om hennes ögon skulle öppnas det allra minsta. För att hon kanske undrar vad klockan är eller nåt. Därför brukar matte blunda och låtsas sova så länge hon bara kan. Ända tills hon är så kissnödig att hon måste gå upp. Då är det kört. Då flyger genast Cartman ur sängen för att hämta någon fjantig leksak. Ninja börjar fara runt som en galning. Och alla måste skynda sig ut innan han kissar på sig av lycka. Jobbigt. Jag får vattensvans av att behöva rusa ut så himla tidigt varenda morgon. Ninja borde skämmas. På riktigt.

Blog image

Nu snöar det också.


PipDagbok

Posted by Udo Sat, March 19, 2011 20:41:12

En del människor har tydligen fruktansvärt svårt att förstå och acceptera att vissa hundar gillar att pipa i vissa situationer. Alla kloka hundar vet förstås att det är den bästa sortens människor. Ju mer människorna ogillar att höra pip desto mer motiverade blir de att göra vad som helst för att undvika att deras hund piper.
Om din människa inte är tillräckligt motiverad från början måste du bygga upp hennes motivation. Det gör du såklart genom att pipa. Och pipa. Och pipa ännu mer. Ju högre motivation desto lättare blir nämligen människan att träna.

Om du har turen att vara en lydnadshund har du troligtvis en människa som har absolut noll tolerans när det gäller pip. Man får nämligen inte låta det allra minsta på lydnadstävlingar. Enligt vad jag läst på olika bloggar på senare tid får man tydligen inte ha roligt överhuvudtaget när man tävlar i de högre lydnadsklasserna..?
Agilityhundar tillåts ofta låta betydligt mer. Vi får skälla och gapa hur mycket vi vill både på träning och tävling. Därför är jag förstås alltid knäpptyst på agilitybanan. Det är ju helt meningslöst att föra oväsen om det inte leder någonstans. Tycker jag iallafall. Däremot tycker de flesta människor att det är fruktansvärt irriterande om man piper medan man väntar på sin tur i buren. Där finns den verkliga möjligheten att tjäna något på att pipa. Jag har till exempel tränat min matte att aldrig tvinga mig att vara i en stängd bur medan andra hundar tränar. Hon vet att om hon stänger luckan kommer jag inte bara att pipa lite. Jag kommer att skrika hål i huvudet på henne. Därför lämnar hon alltid luckan öppen. Och så måste hon komma ihåg att belöna mig väldigt mycket hela tiden, för att jag är så duktig som stannar kvar i buren. Genialt eller hur?

Om du bor nära Göteborg och behöver få lite hjälp på traven för att komma igång med träningen av din människa kan du skicka henne på den här Pip-föreläsningen som Canis Göteborgsavdelning arrangerar den 12 april.

Blog image

Agility på baksidanDagbok

Posted by Udo Wed, March 16, 2011 21:01:57

Blog image
Idag tränade jag matte på att våga springa ifrån mig i slalom med tolv pinnar. När vi började på hinder A var hon tvungen att springa till vänster om trädet till landningsidan av hinder B. Det tyckte hon var svårt. När vi började på hinder B var hon tvungen att försöka springa förbi mig i slalomet, så att hon hann före till hinder A. Vi gjorde kombinationerna både med och utan bakombyten också. Solen sken och jag var grym förstås. Sen övade vi på threadlar och 270-graderssvängar.

Cartman skulle träna på läggande under gång men han tyckte antagligen att det var lite för blött i gräset. Han låtsades nämligen att han aldrig hade hört ordet Ligg förut. Ninja fick börja lite med 2x2-slalom. Men träningen övergick ganska snabbt till att mest handla om att han skulle komma tillbaka med leksaken som matte kastade. Sen var hon tvungen att springa runt och fjanta sig jättemycket med falsettröst för att Ninja skulle kunna koncentrera sig på träningen överhuvudtaget. Jag tycker lite synd om matte för hon är en ganska stel och tråkig människa som tycker att det är lite jobbigt att fjanta sig för mycket. Men jag tycker allra mest synd om våra stackars grannar...

VårteckenDagbok

Posted by Udo Tue, March 15, 2011 17:37:03

Igår fick Cartman mattes odelade uppmärksamhet i minst en timme. Den shåpiga lilla gnäll-apan pep och tyckte synd om sig själv hela tiden. Hur hemskt kan det vara att få vinterpälsen bortryckt egentligen? Det kan ju knappast vara i närheten av smärtan som jag utsätts för varje gång hon klipper mig iallafall. Cartman är en mes. Fast nu är han en lite mer slimmad mes än tidigare. Och det brukar betyda att våren är på väg.

Blog image
Idag gick matte och Ninja på Kafé Marmelad tillsammans med Manne och hans husse. Ninja skulle passivitetsträna. Det gick väl så där. Ninja låg med hakan i backen och stirrade på matte. Matte kastade torrfoder till honom. Jag vet inte om man kan kalla det för passivitet direkt... När Ninja tyckte att han varit tillräckligt passiv började han träna på att skämmas, bita sig själv i svansen och sitta vackert. Matte fortsatte förstås att kasta torrfoderkulor...

Blog image
När matte kom hem gick vi ut på baksidan och tränade slalom. Hurra, vad det var roligt!

Så härDagbok

Posted by Udo Thu, March 10, 2011 16:24:54

Blog image


...ljuvligt var det i tisdags. Internationella kvinnodagen och fettisdagen samtidigt.
Det var sol och vår. Jag behövde inte ha täcke på mig ens.

Nu är det snöblandat regn. Och storm. Matte är fortfarande sjuk. Ninja är skitjobbig. Fast matte säger att det är gulligt att han springer och hämtar kampleksaker och trycker i hennes händer.
Jag tycker att han borde hålla på med sånt där utomhus så att jag slipper bli störd. Ninja säger att han tyvärr inte har tid att leka med matte när han är ute; det finns nämligen så mycket lukter överallt...

Vi är hemma igenDagbok

Posted by Udo Mon, March 07, 2011 22:57:57

Jag tror att matte har fått kennelhosta. Eller kanske ännu troligare någon farlig fårsjukdom. Hon är iallafall väldigt ömklig. Idag har hon bara legat i sängen och ätit glass och alvedon hela dagen. Vi har sluppit att gå långpromenad. Matte har bara hasat runt kvarteret med oss några gånger, iklädd rosa pyjamasbyxor, leriga muckboots och den gröna hästjackan som hon köpte på GBG Horseshow förra helgen. Jackan luktar redan får. Matte bryr sig inte så mycket om hur hon ser ut. Och tydligen inte hur hon luktar heller...
Klockan åtta på kvällen flyttade vi till soffan för att titta på Top Model.
Idag åkte rätt tjej ut.

Blog image
Sen försökte jag titta på aktuellt också men då stängde matte av tv:n. Hon var trött sa hon. Så nu vet jag inte om rätt diktator åkte ut. Fast jag hörde något om amerikanska vapen och att Muammar Khaddafi ska strida in till döden. Det låter ju inte så trevligt. Det hade varit bättre om Tyra Banks och hennes panel hade röstat bort honom helt enkelt. Han ser ju inte klok ut. Och han har verkligen ingen vidare angenäm personlighet heller faktiskt.

Jag följde medDagbok

Posted by Matte Fri, March 04, 2011 18:23:00

...till Fjugesta igen. Fastän det var Cartman som skulle gå på kurs den här gången också. Jag undrar varför vi aldrig går på agilitykurs nu för tiden. Det är antagligen för att jag har blivit så himla duktig att jag inte behöver gå på kurs längre. Men jag längtar iallafall till sommarens agilityläger.

Igår vallade Ninja i ridhuset. Han var ganska duktig men lite för snabb. Då blir fåren också lite för snabba... Och matte som är lite för långsam hinner inte riktigt med i svängarna. Eller också är hon bara trögtänkt. Jag vet inte. Meningen är ju iallafall att matte ska gå baklänges och att Ninja ska driva fåren så att de följer efter matte. Fåren ska inte springa förbi matte. Ninja använder tyvärr sina ben mer än sin hjärna emellanåt när han vallar. Då blir tempot gärna lite för högt.


Matte skulle gärna vilja ha fram lite mer eye hos honom. Så idag gick jag med dem ut i fårhuset. Matte ställde sig i ett hörn och lät Ninja hålla fåren still hos henne. Det gick bra. Fast Ninja verkar tycka att fåren ska hållas i rörelse hela tiden. Ibland bytte matte hörn så att Ninja fick flytta fåren och sedan hålla dem still mot matte igen. Jag hjälpte till genom att stå utanför fållan och skälla.
Kolla på Squid som singlar; hon skiljer ut ett får och hindrar det från att springa till de andra ända tills hennes matte säger åt henne att samla ihop alla fåren igen. Squid använder sitt eye för att hålla koll på det ensamma fåret.


Enligt matte är det tydligen bara border collies som har eye. Jag vet inte. Hur svårt kan det vara att hålla ordning på några får? Om man skulle vilja det alltså. Måste man verkligen glo på dem så där?
Jag tycker får är ganska onödiga. Nästan lika onödiga som border collies faktiskt.

Your mobile does not support playing flash video.

Blondin-Udos BloggDagbok

Posted by Udo Sat, February 19, 2011 18:18:37

Som ni alla vet är ju detta först och främst en politisk blogg. I vanliga fall. Fast idag är det en modeblogg. Så... här är den: Dagens Outfit!

Blog image
Ja, jag vet. Bilden är alldeles för bra för att det här ska kännas som en trovärdig modeblogg. Jag står ju inte upptryckt mot en ful garderobsdörr och jag har ingen ful blixtskugga bakom mig. Jag har inte ens röda ögon. Ljuset är mjukt och fint. Jag är naturligtvis också alldeles för vacker för att bilden ska passa egentligen. Och framförallt ser jag alldeles för intelligent ut. Men ni får försöka bortse från allt det där och istället koncentrera er på vad jag har på mig. Mössan.

Det är en modemössa. Den har en pälsboll. Himla modernt. Pälsbollen kommer troligtvis från en finsk blåräv. I Finland bor blårävarna på pälsfarmar. Ungefär som svenska minkar. Fast det är en ganska konstig jämförelse egentligen. Jag tror inte att särskilt många svenskar frivilligt skulle sätta på sig en minkpäls. Minkpäls är nämligen inte speciellt PK. Det är däremot helt okej att begå olaga intrång på svenska minkfarmar och släppa ut alla minkarna. Men det är ju för att alla vet att det är synd om svenska minkar. Finska blårävar däremot vet man absolut ingenting om. Och då är det troligtvis inte alls synd om dem!

Det är ju faktiskt försäljarnas ansvar att berätta för oss oskyldiga konsumenter hur blårävarna har det. Bara för att man köper en mössa måste man ju inte ta reda på vad det är för päls i pälsbollen. Eller hur djuren som levde i pälsen hade det när de levde i pälsen. Man har ju fullt upp med att konsumera. Eller hur?


Den snygga out-fit-bilden är förstås ett fotomontage. Jag har ju egentligen en alldeles egen pudelpälsboll på mitt huvud.

Your mobile does not support playing flash video.

IblandDagbok

Posted by Udo Fri, February 18, 2011 12:55:32

...när jag vaknar har jag glömt att Ninja finns. Då känner jag mig pigg och på gott humör. Jag brukar sträcka på mig under täcket så att jag blir världens längsta pudel och så ålar jag mig fram till matte. Jag brukar nysa lite, knuffa på henne med pannan och rulla mig i sängen. Matte kliar mig på magen. Just när jag är som mest nöjd med mitt liv, brukar Ninja börja hoppa omkring och vifta på svansen så att hela buren skramlar. Matte glömmer förstås genast bort mig och ägnar sig helt åt den eländiga fårhunden istället. Så är den morgonen förstörd.

Igår hälsade vi på Dacke och Totte igen. Dacke är en väldigt angenäm rottweiler. Han har ett lugnt och behagligt sätt. Dessutom är han mindre än vad jag är. Inte ens Cartman är rädd för honom. Fast när Dacke trodde att matte ville leka med honom på promenaden, drog han nästan omkull henne. Det tyckte hon var jätteroligt. Hon är ju lite märklig min matte. Sen ville han leka med Ninjas koppel när han hade det på sig. Det var roligt. Ninja blev skiträdd. Jag passade naturligtvis på att försöka bita honom i rumpan samtidigt. Då blev matte arg. På mig. Lika orättvist som vanligt. Varför får jag alltid skulden när andra bråkar?
Totte är en cocker spaniel. Han behövde tydligen trimmas lite. Jag förstår egentligen inte meningen med att trimma en cocker. Den kan ju ändå aldrig bli lika vacker som en pudel. Hur mycket man än trimmar. Fast det är klart; som regel gäller att ju mindre päls desto finare hund. Ninja har väldigt mycket päls...

Blog image(Dacke och Totte har också en blogg. Klicka på bilden!)

Ung på nyttDagbok

Posted by Udo Mon, February 14, 2011 11:29:01

I lördags var jag på dam-middag hemma hos Ada. Det var i och för sig inte någon middag direkt. Mattarna drack mest vin och åt ost. Och choklad. Och rulltårta. Jag gjorde konster och åt små schmackosbitar. Det allra bästa med dam-middagen var att Cartman och Ninja inte fick följa med. Det var väldigt trevligt att få sitta i mattes knä utan att bli bortknuffad av en störd border collie hela tiden. Luma juckade. Cina åt rulltårta. Ada var bara alldeles förtjusande. Jag kände mig lite ung och galen en stund. Innan jag fick sitta i mattes knä och äta schmackos igen.

Blog imageFoto: Jenny Beckman (klicka på bilden!)

FotbadDagbok

Posted by Udo Thu, February 10, 2011 16:25:19

Blog image
Igår gjorde Cartman ett inprov till en Lydnadsklass1-kurs på Göteborgsavdelningen. Instruktören ville se om matte och Cartman hade kontakt. De hade de. Cartman klarade förstås provet med glans. Han är ju min son.
Provet var utformat som en liten tävling med lottning och allt. Matte blev skitnervös. Först var det tandvisning. Det kan ju inte Cartman, så han ställde sig upp för att hälsa när den konstiga människan satte sig ner brevid honom. Det gjorde tydligen ingenting. Oseriöst. Efter det kom ett kort linförighetspass med alla svängar och halter. Det gick ganska bra. Sen brände de av inkallning, ställande under gång (Cartman slog alla med häpnad!) och hopp över hinder. Det svåraste var tydligen väntetiden mellan momenten. Då tyckte Cartman att det blev lite segt och började erbjuda frivilliga lägganden och hoppstå. Pinsamt.
Till slut var det iallafall dags för gemensam platsliggning på nästan fullt avstånd i cirka 30 sekunder. Matte var skräckslagen för att någon av de stora hundarna skulle springa fram till Cartman och skrämma det lilla våpet. Men allt gick bra. Det var bara en aussie som sprang till sin matte. Cartman låg still.
Hela tillställningen var väldigt tävlingslik med domare, tävlingsledare och skrivare. Fast man fick inte veta vem som vann. Tråkigt. Jag tycker iallafall att Cartman var bäst.

Fast nu vet inte matte om hon verkligen vill gå kursen... Tanken var att det skulle bli bra störningsträning för Cartman att gå kurs på brukshundklubben en gång i veckan. Matte tänkte att hon skulle träna på sitt eget vis och inte lyssna så värst mycket på de andra. Men att döma av vad hon hörde under kvällen, är hon nu orolig för att hon själv inte kommer att kunna hantera störningarna (i form av uppmaningar att använda Nej och andra korrigeringar...).

Det lät iallafall som en bra kurs när man läste inbjudan:

Medtag vid varje kurstillfälle:

* Din hunds godaste godis, gärna mjukt (korv, köttbullar i små bitar) gärna ett par olika sorter

– och MYCKET (mycket mer än du tror!)

* Leksak, gärna ett par och gärna en mjuk leksak med långt snöre

Matte har klippt av mig all päls igen. Jag hade smutsklumpar mellan tårna så jag fick ta ett fotbad i vasken. Det var inte roligt.

Nu har det häntDagbok

Posted by Udo Sun, February 06, 2011 01:39:55

...väldigt mycket sen sist. Vi har till exempel fått en ny kusin. Den heter Estrid. Först tyckte Ninja att den var otäck. Men när den bajsade på sig blev han förtjust.
Jag tycker att barn är onödiga.

Blog image
Förra veckan åkte vi till Fjugesta för att jag och matte skulle träna agility en hel dag i Kungsörs Hundarena. Trodde jag. Matte hade uppenbarligen glömt att berätta för mig att Cartman skulle vara med på en tvådagars lydnadskurs för Maria Hagström i AH-hallen i Karlskoga också. Öken är bara förnamnet. Den enda träning jag fick på de två hela dagarna var ett enda ynka litet pass med cirkelarbete. Stackars mig.

Blog image Foto: Anniken Svensson (klicka på bilden om du vill se mer!)

På kvällarna gick matte och Ninja ut och föste får. En kväll lastade de in fårstackarna i en hästtransport, körde dem till ett ridhus och föste sedan runt dem där inne hela kvällen. Stackars får. Och stackars mig. Jag fick nämligen sitta hemma i gäststugan och lyssna på Cartmans skryt om hur duktig han varit på kursen. Tävlingslydnad är verkligen otroligt fjantigt. Nästan lika larvigt som vallning.

Matte är helt överlycklig för att Ninja har slutat springa rakt in i flocken så att fåren far åt alla håll. Jag vet inte om alla kan se detta (man måste antagligen vara med i Facebook) men här är iallafall en länk till en film:

Blog image
Själv tycker jag faktiskt att Ninja vallade betydligt bättre i höstas. Då var det iallafall lite mer fart och fläkt. Han kunde visserligen ha skällt också, men det kan man kanske inte begära av en border collie. Att springa och skälla samtidigt kräver ju ett visst mått av intelligens menar jag.

På torsdagen var det äntligen dags för agility i Kungsör. Jag tycker att matte ska ordna en inomhusträningshall åt mig i Göteborg. För det är väldigt roligt att träna inomhus på vintern.

Igår kom vi hem till Göteborg igen. Och idag har matte jobbat. Jag undrar hur hon tänkte när hon bestämde sig för att ställa upp sin kamera på isen precis brevid ett bandymål...

Blog image
Som tur var överlevde hon.

Viltspår igenDagbok

Posted by Udo Sun, January 23, 2011 12:18:05

Min matte är facebook-missbrukare. Hon och hennes vänner blottlägger hela sina liv där. Och ibland skriver de om mig också. Helt utan mitt medgivande.

Blog image(Om man tycker att det är svårt att läsa kan man trycka Ctrl+ tills texten är lagom stor.)

Jag var grym som vanligt förstås. För en gång skull var matte med i matchen också. Det verkade nästan som att hon såg spåret i snön. Konstigt.
Nästa gång ska Trollas matte hålla min matte i koppel. Matte måste tydligen lära sig att bromsa. Min matte gillar att springa fort. Det är därför hon tycker agility är roligast. Själv tycker jag att det är viktigast att man är snygg.

Ninja fattade äntligen att klöven är ätbar.

Blog image
Det gjorde inte Cartman. Han tycker fortfarande att klövar är äckliga och onödiga. Men han tränade lite lydnad på parkeringen istället.

Blog imageFoto: Jenny Beckman (klicka på bilderna om du vill se mer)

MotljusDagbok

Posted by Udo Sat, January 22, 2011 22:03:41

Göteborg Energi har en väldigt snygg reklamkampanj just nu. Fast jag förstår verkligen inte varför inte den här bilden kom med.

Blog image
Egentligen tycker jag bättre om e.on:s kampanj. Stäng av på riktigt.

Idag komDagbok

Posted by Udo Thu, January 20, 2011 13:32:43

...vårt nya tält som matte köpte på internet här om dagen. Det är orange och väldigt fint.

Blog image

Vårt förra tält var ljusblått och kostade 159 kronor på ÖoB. Det var ganska bra. Vi hade det i två år och sov ungefär åtta nätter i det. Sen gick en av tältstängerna sönder. Matte lagade den med gaffatejp och den lilla symboliska pinnen som jag turligt nog vann samma dag (när jag blev felfri och kom tvåa i hoppklass två i Halmstad). Tyvärr regnade det hela den natten och tältet läckte ganska mycket. När vi skulle åka hem dagen efter kastade matte det lilla ljusblå tältet i en container.

Vårt nya fina orangea tält kostade nästan fyra tusen kronor på outnet.se. Det har högteknologiska tältstänger som heter DAC Featherlite NSL Ø 9,9 och är gjorda av en lätt men väldigt hållbar aluminiumlegering. Tältduken är behandlad med silicon och något som förkortats PU (plutonium???). Den ska tydligen tåla 3500 mm regn. Bottenmaterialet tål 8000 mm. Det är åtta meter regn det!
Just det där tycker jag i och för sig är lite märkligt faktiskt. Jag menar; vad har man för nytta av att golvet tål åtta meter regn om tältduken börjar läcka efter tre och en halv meter? Då blir ju golvet ändå blött uppifrån så att säga?
Jag undrar för övrigt hur ofta det kommer åtta meter regn. Eller tre och en halv meter för den delen. Föresten borde man ju mäta regn i liter och inte i meter...

Matte får iallafall lite ångest när hon tänker på hur många små ljusblåa tält hon hade kunnat köpa för 4000 kronor. Vi skulle kunnat köpa ett alldeles nytt ljusblått litet tält ungefär tjugofem gånger för 4000 kronor. Det skulle betyda ett helt nytt tält varje gång vi skulle campa. I tio år. Det vill säga om vi bara campar fem gånger på två år som vi gjort hittills. Men i fortsättningen ska vi tydligen campa minst tio gånger om året, enligt matte.

Jag tycker om att tälta. För då får jag ha matte alldeles för mig själv. Cartman och Ninja måste sova i bilen. De kan nämligen inte uppföra sig i tält. Man får inte skälla som ett brandlarm hela natten när man tältar. Man får inte vara blöt och geggig heller. Och man får verkligen inte suga på mattes påslakan så att det blir vått och hål i det. Man ska mest vara lugn och stillsam och inte hoppa runt på luftmadrassen. Och man ska sova under täcket så att matte inte fryser. Det är jag allra bäst på. Jag längtar till sommaren när matte och jag ska tävla igen.

Röda StenDagbok

Posted by Udo Thu, January 13, 2011 21:34:34

Blog image
Vi gick en promenad med Luma och hennes matte. Jag skällde nästan inte alls.

SvaleboskogenDagbok

Posted by Udo Thu, January 13, 2011 14:23:35

Ninja snodde en pinne av mig på morgonpromenaden. Det är pyramidalt irriterande att de som är störst och gapigast alltid får som de vill tycker jag. Stackars mig som är så liten och timid. Och knappt märks.

Blog image
Fast det är klart; allt som håller Ninja borta från matte välkomnas.

Nytt år och mer snöDagbok

Posted by Udo Wed, January 05, 2011 20:18:31

Jag har fått en fleeceoverall. Först hatade jag den. Den var faktiskt så äcklig att jag var tvungen att gå på händerna när matte satte på mig den. Men sen rakade matte av mig all päls. Nu älskar jag min overall.

Den är röd med rosa hjärtan på. Matte säger att jag klär i rött och rosa. Jag klär förstås i allt. Jag har overallen på mig under mitt polis-täcke när vi är ute. Det är skönt. Vi blir nämligen stillastående ganska ofta när vi är ute för Ninja måste borra ner hela ansiktet i snön med jämna mellanrum. Sen måste han åla sig framåt med bakbenen utsträckta så att magen släpas i snön. Ibland känner han tydligen att han dessutom måste rulla runt på rygg och gnida sig i snön också. Jag säger ingenting men ni vet vad jag tänker...
Nu behöver jag iallafall inte frysa ihjäl medan jag väntar på idioten.

Blog image
Idag har jag varit på Hundstället Hjärtat och tränat lite slalom. Det var roligt. Cartman fick träna frittfölj, stå och ligg. Cartman blir lycklig av lydnad. Ninja tränade ingångar på båda sidor och lekte med en ny leksak av kaninskinn.

Blog image
Matte skulle behöva gå shaping-kurs igen. Ninja ligger på köksgolvet och korsar frambenen hela dagarna. Meningen är ju att han ska göra det stående...

Mitt år i bilderDagbok

Posted by Udo Sun, December 26, 2010 12:17:10

Blog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog imageBlog image
(fotografer: Matte, Anette Lindgren, Anna Barnö, Fanny Gott, Emelie Magnusson, Jenny Marek, kennel EmenEm och Catrine Horgen Bjerch)

Jul 2010Dagbok

Posted by Udo Sat, December 25, 2010 00:48:31

Så här snygga var vi innan vi gick hem till Felix för att fira jul.

Blog image
Jag var förstås precis lika snygg när vi gick hem igen. Då var däremot inte Cartmans rosett riktigt i samma fina skick som på bilden. Ninjas var borta helt och hållet.

KlotetDagbok

Posted by Udo Wed, December 15, 2010 20:25:35

Idag har vi varit på Hundstället Hjärtat. Det var väldigt trevligt att träna inomhus igen. Jag tränade först cirkelarbete och sedan fart och självständighet i ett pinwheel av tre hinder varvat med threadlar och ibland deccel-positionssignaler (att matte stannar helt vid ett hinder).

Cartman tränade mest på platta tunneln. Han brukar nämligen låtsas som att den inte finns och springa rakt förbi på tävlingar. Matte tycker att det är ganska dumt, för då får han antingen en vägran och tidsfel eller blir diskad om han fortsätter banan. Cartman bryr sig inte om ifall han får fel eller blir diskad. Fast han tyckte att det var kul att springa genom platta tunneln idag. Matte kastade den lilla rosa Jolly-bollen så att den flög över hans huvud när han kom ur tunneln.

Ninja gjorde som vanligt ingenting vettigt. Han lekte med sin fleecefläta. Han leker förstås inte lika bra som jag gör, men på slutet höll han iallafall fast så hårt att matte inte kunde dra flätan ur hans mun när hon försökte. Matte tycker om när man håller fast riktigt hårt i leksaken och lägger vikten bakåt. Helst ska man morra också. Matte är konstig.

Medan vi åkte hem lyssnade vi på Klotet i P1. Det handlade om energislukande idrottsanläggningar. Det är ju faktiskt en mänsklig rättighet att till exempel kunna spela fotboll på upplysta gräsmattor året runt och att spela ishockey mitt i sommaren också. Det är ofta kommunerna (alltså alla kommunens innevånare) som äger de där dyra miljöovänliga anläggningarna.
Jag undrar varför inte kommunerna äger inomhushallar för agilityträning också?
Fast det är klart...agility fostrar ju inte unga killar till kvinnoföraktande homofobiker. Och agilitysupporters springer inte runt på stan efter tävlingar och slåss med andra supporters eller bråkar med polisen och förstör. Nä, agility är ju helt klart inte alls lika bra för folkhälsan och samhällsekonomin som till exempel fotboll är.

Blog image(foto: Anette Lindgren)

Greg-kurs # Dag 2 och 3Dagbok

Posted by Udo Fri, December 10, 2010 23:13:44

Andra och tredje dagen av Greg Derretts kurs bestod av Advanced Handling. För de avancerade hundarna. Jag var grym förstås.
Matte var tydligen ganska duktig när det gällde positionssignaler, timing och fotarbete. Och hon kom ihåg att belöna mig ofta. Men hon gjorde ändå en hel del misstag - hon belönade till exempel med fel hand ett par gånger och en gång belönade hon för att jag sprang ur slalomet. Då sprang jag förstås ur nästa gång också. Tänk att man ska behöva vara så himla tydlig för att hon ska förstå...
Sen blev hon ibland lite väl stillastående efter en del framförbyten istället för att springa vidare. Fast ibland var hon istället väldigt otålig och lämnade mig innan jag hade förstått att jag skulle ta ett visst hinder. Då tog jag förstås inte det hindret som jag tydligen egentligen skulle ha tagit. Fast jag skulle ju inte det eftersom matte vred axlarna och sprang åt ett annat håll. Eller hur. Som ni förstår kan det vara rätt förvirrande att vara min mattes hund ibland.
När hon blev trött sista dagen gjorde hon några konstiga två-hands-serpentiner. Och hon glömde den viktigaste regeln: keep you eyes on your dog. Flera gånger glömde hon dessutom bort vart hon skulle och vilket hinder jag skulle ta.
Det blev många screw-up-cookies till mig iallafall.

På torsdagseftermiddagen var jag riktigt trött i huvudet faktiskt. Då skulle vi springa hela banor. VM-banor tror jag att de var. Jag låtsades att platta tunneln var så blöt och äcklig innuti att jag var tvungen att stanna efter den och skaka på mig. Den var inte alls blöt och äcklig. Jag bara filmade.

Eftersom matte tycker att hennes missar är pinsamma har jag inte tagit med dem i den här filmen. Jag har bara tagit med de bra sakerna. För det är roligare.


Här är några agilityfakta som matte antecknade under de tre dagarna:

Trust-fund-babies have poor work-ethics.
The reinforcement-zone shall be the best place in the world.
Fluffy is dead.
If your thighs aren´t black and blue and your fingers aren`t bleeding you don´t have great tug-of-war.

På det hela taget var det en väldigt rolig kurs. Förutom att Fluffy är död förstås.

Your mobile does not support playing flash video.

Greg-kurs # Dag 1Dagbok

Posted by Udo Tue, December 07, 2010 23:03:42

Egentligen orkar jag inte skriva någonting ikväll för jag är helt slut. Jag har varit på kurs för Greg Derrett. Det var Dubbelbox-dag idag. Cartman fick göra alla framförbytesövningarna på förmiddagen och jag som är lite duktigare fick göra bakombyten, serpentiner och threadlar på eftermiddagen. Matte hade lite svårt för fotarbetet emellanåt, tyckte Greg. Och för positionssignalerna också. Han är ganska petig. Själv är jag glad så länge hon lyckas låta bli att trampa på mig. Tyvärr kan jag inte lägga upp någon bild för bloggen är konstig. Men Greg gjorde iallafall en väldigt bra liten ritning på whiteboarden i ridhuset som jag ska försöka beskriva med ord. Den föreställde en fyrkant indelad i fyra rutor med två bokstäver i varje ruta: PR, PP, NP och NR. Bokstäverna stod naturligtvis för Positive Reinforcement, Positive Punishment, Negative Reinforcement och Negative Punishment. Positive som i "att någonting som läggs till" och negative som i "att någonting tas bort". Något av detta inträffar alltid, sa Greg. Hela tiden. Det var klokt sagt. Det hade inte min matte tänkt så noga på tidigare. Det vill ju säga att varje gång min matte till exempel inte går tillbaka och belönar mig när jag sitter still på startlinjen inträffar ett negativt straff (NP). Jag får ju ingen belöning fastän jag gör rätt. Det rätta beteendet kommer att minska i omfattning. Så är det. Det är därför jag tjuvstartar ibland. Jag ska berätta mer om allt duktigt jag gjorde en annan dag när jag är lite piggare. God natt.

Stackars NinjaDagbok

Posted by Udo Fri, December 03, 2010 20:51:25

Han är sjuk. Han har kräkts några gånger, är emellanåt väldigt lös i magen, har ingen matlust och sover mycket. Det är ganska skönt för oss andra.

Blog image

Igår var vi tvungna att gå upp klockan sju allihop för att Ninja skulle till veterinären. Jobbigt. Efter Ninjas undersökning vägde matte oss på den stora vågen. Jag vägde bara 7,1 kilo fast jag hade täcke på mig. Nu får jag större matportioner. Cartman vägde 8,9 kilo. Han får inte större portioner. Ninja vägde 14,9 kilo. Den hunden består tydligen mest av skinn, ben och päls. Veterinären hittade iallafall inga fel på honom trots både röntgen och blodprov. Matte trodde förstås fortfarande att han hade någon hemsk sjukdom. Kanske borrelia. Men på eftermiddagen piggnade han till och fick tillbaka matlusten igen. Så matte tog med honom på födelsedagskalas hos Felix matte. Jag var hemma och passade Cartman och Tex.
I morse när vi vaknade var Ninja precis lika jobbig som vanligt. På eftermiddagen gick vi en långpromenad med Malte, Eston och Ozzy på golfbanan. När vi kom hem kräktes Ninja igen. Matte fick naturligtvis jättedåligt samvete för att hon tagit för givet att han var frisk. Och för att hon inte gett honom något diet-foder från Hills, ID eller Royal Canin som veterinären sa att hon skulle...

Nästa vecka ska jag på kurs i Malmö. För Greg Derrett. Det ska bli kul. Hoppas att inte matte kommer att skämma ut mig bara.